jag är bara så innevassens underbart glad! Det är inget allvarligt fel med Dixi. Hon är bara så pigg och laddad vilket får henne att fundera på en massa och "hitta farligheter"!

Anna red henne igår och hon konstaterade att Martina och flera andra ston i sitt stall är på samma sätt när de är för pigga! Jag gick med hela rundan igår och det vara bara på ett ställe hon stannade och inte ville gå framåt. jag ledde och Anna uppmuntrade genom klappar och beröm (och skänkel!).

Jag fick i alla fall motion genom att hålla samma fart som Dixi (ibland var jag oxå tvungen att småjogga då det var för jobbigt att gå!)

Idag hann jag ta en tur med Dixi. Jag började med att få henne att jobba lite framåt samt att jag travade på ... inget stopp nånstans! Inte ens vid Sunes gamla hus!

Nu vet jag att Dixi inte får stå två veckor utan att man gör nåt med henne! Hon behöver röra på sig flera gånger i veckan!

Tack till Anna!

Var ute en sväng med Dixi, tömkörning. Det blev dock tvärstopp så jag ledde henne förbi "sunes hus" och upp till lilla "slottet". Där plockade vi lite björnbär och sen fick jag tömköra henne. Vi gick smitvägen ner till stora vägen, tillbaka till hagen. Borstade av, la på täcket och sen tog jag med henne upp till bilen när jag skulle hämta maten. Gav henne och Persian mat, fyllde på vatten och borstade av persian.

Måste träna mer på att få henne att gå med mig, överallt dit jag går! Utan tvekan = mycket godis!

Sitter och håller på att analysera fördelningen av balansposter i R/3 och börjar få koll på hur det går till. Fast jag har ju bra kollegor som kommer med tips, råd och dåd. Samt sparar mig för att bli totalt knäpp när jag inte får till uppe i skallen...

Det gäller ju att veta hur det hänger ihop och vad som hamnar vart och när ... och se sambanden mellan R/3 och BW

Efter en katastrofal ritt igår (Dixi och jag var totalt o-överens) bestämde jag mig för att "börja om" så jag laddade fickorna med hästgodiset hon älskade, satte på henne repgrimman och gick ut och gick. Inte så långt, bara till huset där hon blev livrädd igår. Nu tror jag att jag vet vad som skrämde henne. Det var några i husvagnen vid vägen och det var vad som skrämde henne. Idag gick jag mellan henne och husvagnen, gav godis och klappar som beröm att hon gick förbi. Hon var jätteduktig och på slutet gick hon jättesnällt rakt förbi utan att tvärnita!

   (från Lovisedalsritten!)