Så har då dagen D (D för Distansdebut) kommit då. Vi hade bestämt att vi skulle åka med 7.20 färjan. Naturligtvis tvärvägrade Dixi att gå in i transporten. Jag glömde bort att man måste ta det lugnt med henne och visa att det inte är farligt. Vi hade för bråttom, var nog lite för stressade. Nåväl, till slut gick hon in och vi kunde slå igen och åka. Vi hann med färjan. Jenny och Lorden var redan där.

Väl framme vid Lovisedal startanmälde jag oss, pratade "strunt" med en massa andra ryttare. Tränsade Dixi i transporten och tog ut henne. Till förbesiktningen där hon hade 48 slag. Sprang villigt vid uppspringningen.

 Eva pulsade alla gångerna och Hasse besiktigade Dixi alla gånger utom vid slutbesiktningen då Thomas fick äran.

Dixi var lite stressad i början och småhoppade medan vi väntade på att få gå iväg på uttiden 10.20 Men iväg kom vi och det lugnt. Det var Jenny/Tonk, Ann/Grandindi, Beatrice W/Miralj och två till förutom Dixi och jag. Enligt planerna skulle vi hålla tio-tempo. Alltså 10 km/timme. Ann på Grandindi skulle rida med oss. Pga det kalla och blåsiga vädret var hästarna pigga och ville gå på. Så vi började trava på ganska snart efter starten. Det gick lite för fort för Ann så hon bestämde sig för att rida med en av de andra i startgruppen som har en superhet häst. Jenny och jag red iväg i vårt tempo. Det var mycket fina travvägar även om Dixi galopperade på rakbanan på första rundan. Mestadels trav, så vi red första milen på 40 min. Andra milen innehöll ett snårigt skogsparti uppe vid grustaget. Kunde inte föreställa mig att grustaget var så stort! Först två milen red vi på 1 tim 38 minuter, vi satt av och gick in i gaten, så vi kunde besikta efter 6 minuter! Då hade Dixi 44 i puls. Godkänd och efter vila kunde vi gå ut igen på nästa delsträcka, fortfarande tillsammans med Jenny/Lorden. Nu hade Dixi lärt sig banan men Lorden var lite lugnare så vi red milen på 46 minuter och efter andra rundan 1 tim 48 minuter = totalt 3 timmar 36 minuter.  Snitthastighet 11.11 km per timme. Pulsen i slutbesiktningen var 40 slag!!! Och inga anmärkningar hos veterinärerna heller!

Nu vet jag att Dixi klarar att gå 40 km utan problem. Det enda jobbiga var att hon sprang och drog ner huvudet nästan hela tiden. Frågan om det gick för sakta för henne? Och att jag höll "för hårt", att jag inte vågade släppa?

Dagen var bra, hemma hyfsat. Släppte Dixi till Persian. Plockade ur bilen och transporten samt mockade och sopade den. Mockade båda boxarna. Sen åkte vi och lämnade tillbaka transporten och åkte sen till Åkersberga och åt indiskt. Väl hemma fick hästarna komma in och äta.

Summa summarun - trots väder (groomar och funktionärer frös) var det en bra dag.